Jag suckade åter igen och mamma tittade ännu en gång på mig med en besviken minn. Utan för de tunna glasfönstern for vi förbi ett vackert landskap, med stora skogar och långt borta kunde jag se det ljusblå havet.

Visst det var vackert här men mer var det inte. Det fanns liksom inget. Det fanns 7000 invånare och skog.

Jag tog upp mobilen ur fickan och smsade ett sms till Justin.

"Hjälp mig..Åker i bilen mitt i ingenstans"

Sen la jag mobilen åt sidan och lutade mig framåt mot mamma och pappa.

- Varför gör ni såhär?

Mamma vände sin om mot mig och tog min hand men jag drog snabbt tillbaka den.

- Allison. Ditt betende har inte varit okej det senaste året. Du har suppit dig full och skolkat från skolan.

- Ja så dethär är för ditt bästa, instämde pappa.

Jag suckade åter igen och då plingade mobilen till.

" Vi kommer ändå att ses Shawty:)<3"

Jag orkade inte svara utan la ner mobilen i fickan och lutade mig mot det kalla glasfönstret och kollade på den gröna skogen.

- Allison! Titta vad vackra byggnader! Skrek mamma glatt.

Hur kunde hon vara glad?

Jag tittade på de gamla husen. Det fanns verkligen inget nytt i denna staden. Vi åkte förbi ett litet shoppingcentrum som såg ganska nybyggt ut. Tackochlov! Tänkte jag upp pustade ut. Nu kunde jag iallafal ha något att göra!

" Välkommen til Austell! Stod det välkommnade på en skylt. Tack tänkte jag...

Det rann en å genom staden och på några bänkar satt ungdommar och pratade med varandra. Tur nog att det fanns någon i min ålder som jag kunde umgås med.

- Nu ska vi se.. OldVictoriaStreet 65B, mumlade mamma medans hon läste på ett papper. Pappa svängde in på en gata och stannade vid ett hus. Jag tittade noga på huset. Det var ganska litet och vit. Det såg mysigt och välkommnade ut.

- Här är det. Det nya hem, sa pappa och gick ut ur bilen. Jag öppnade dörren och klev ut på gatan.

Huset hade två våningar och på en garage uppfart stod det en gammal röd BMW.

Pappa tog både mina väskor och började gå upp för den lilla trappan upp till huset. Jag tog min handväska över armen och följde med dem. Mamma tittade på mig och log. Jag gav henne en ilsken min.

- Var snäll nu Allison.

Jag muttrade till medans pappa ringde på den lilla dörrknappen. Efter några signaler öppnades dörren och jag såg en blondkvinna med mörkblåa ögon. När hon såg oss log hon ett väldigt stort leende som fick mig att rygga tillbaka.

- Heeeej! Ropade hon glatt.

Mamma och pappa skakade hand med henne och vi klev in i hallen. Det luktade nytt och fräsht. Hallen var liten med välkommade. Det fanns en garderob och en vit fotölj.

- Eric de är här nu!, Ropade kvinnan, eller Teresa som hon egentligen hette. Efter hennes rop till Eric kom en ganska lång man ut från ett rum. Han log glatt åt oss och skakade han med mamma och pappa.

- Hej, Eric.

Jag såg mig omkring i hallen tills jag hörde Teresa säga.

- Och du är Allison ser jag, sa hon och log ännu större än förrut.

Jag nickade och log stelt tillbaka. Då fick jag plötsligt en varm kram av henne. Jag kramade försiktigt tillbaka.

- Du är så välkommen här ska du veta!

-Hehhe..tack.

Sen kramade Eric mig och jag var glad att han inte var lika överdriven som Teresa. Han verkade mer lugn och sansad.

Det blev ett kort farväl till mamma och pappa. Gav dem en kort stel kram och sedan stack dem och lämnade mig oss två främlingar.

Eric och Teresa stod och tittade på mig en stund sedan avbröt Eric den tysta stämmningen.

- Så Allison. Vad sägs om lite fika eller så?

Jag nickade.

-Du kan gå upp till till nya rum medans vi lagar lite fika. Det är upp förtrappan sedan två rum till vänste, förklarade Teresa.

Jag nickade och tog mina två väskor och bar upp dem för trappan. Jag kom till en lång korridor med ungefär 3 rum på varssida. På väggarna hängde det foton. När jag kom till det andra rummet öppnade jag dörren och såg mig omkring.Väggarna var vita och golvet glänste så tvättat det var. I mitten av rummet stod en ganska stor säng bäddade med nya rosa lakan. Det fanns också en söt liten byrå och på golvet låg en vit fluffig matta och i hörnet av rummet fanns  det en liten rosa soffa. Jag la ner väskorna på golvet och sköt ner dem under sängen. Orkade inte packa upp nu. Jag satte mig på sängen och tog upp mobilen ur fickan. Slog Justins nummer. Efter två signaler svarade han.

- Hej.

- Snälla Justin! Jag kommer rutna sönder här! Jag hörde hur Justin skrattade tyst i luren.

- Hur är det? Undrade han.

- Jag har hamnat oss det "perfekta" paret, sa jag och betonde ordet perfekt.

- Hur är de då?

- Jag stör mig redan på dem! Huset är nytt och luktar tvättmedel och Teresa kan inte göra något annat en le och Eric ska vara ståtlig och stolt över sin fru och sitt hem.

Då kände jag några tårar sakta rinna ner för mina kinder. Fort torkade jag bort det så Justin inte skulle kunna se något, men det var försent för han hade redan sett det.

- Men Allison..., sa han och gav mig en varm kram.

Jag höll hårt om honom och ville aldrig släppa honom. Hans famn var så himla varm och hans lukt som jag riktigt älskade. Justin smekte min rygg.

- Ibland känns det som verkligen ingen älskar mig, som alla stör sig på mig, mumlade jag i Justins öra.

Han slutade smeka min rygg och slutade krama mig, men han höll hårt i mina händer och tittade rakt i mina ögon.

- Allison. Säg aldrig så. Okej?....och....Jag älskar dig.

Älskar mig? Sa nyss Justin Bieber att han älskar mig? Jag stirrade med öpen munn rakt mot Justin.

Justin smekte mina handflator och tittade mig rakt i ögonen. Hans blick fick mig att smälta och hjärtat slog dubbla slag.

- Allison.. Jag känner dig inte så mycket och jag har bara träffat dig några gånger, men jag gillar dig. Du är inte som alla andra. Du är annorlunda. När jag ser dig så pirrar det i hela kroppen och jag vill bara krama ihjäl dig.

Världen stannade när Justin hade sitt lilla "tal" om mig. Jag tittade ner i händerna och då började tårarna rinna igen. Då kastade jag mig öve Justin och gav honom världens kram.

- Justin.. Jag gillar dig ockå, viskade jag tyst i hans öra.

Plötsligt viberade det i fickan. Jag slutade krama Justin och fiskade upp mobilen. Det stod mamma på displayen.

- Hallå, svarade jag.

- Nu kommer du hem. Allison.

- Visst visst...,sa jag och la på.

Justin kollade och jag förklarade att jag var tvungen att gå hem. Justin sa att han kunde följa mig hem och jag tyckte att det var rart av honom. Vi tog på oss våra skor och började sakta gå. Det var tomt på gatan men ändå hade Justin tagit på sig en svart keps och ett par solglasögon, för om någon eller några skulle komma.

Medans vi gick på gatan tog Justin tog i min hand och höll i den när vi gick i den varma sommardagen.

- Allison. Du måste göra mig en tjänst och fråga dina föräldrar vart din fosterfamilj ska bo.

Jag nickade och svalde en jobbig klump som kommit upp i halsen. Då stannade jag på trottoaren. Justin stannade också och tittade på mig.

- Justin! Tänk om de kommer på jätte långt bort! I en annan stad?

- Jag vet Allison, jag vet. Men jag lovar att hälsa på dig jätteofta tills min turne börjar igen..

Hans turne?

- Vaddå din turne?När börjar den?

Justin bet sig i läppen och såg plötsligt lite deppig ut.

- Om två veckor.

Då kändes det som en stor sten från rymden kom ner och landade över hela mig. Jag skulle bara kunna få träffa Justin några antal gånger innan hans turne började igen. Skolan skulle börja om 5 veckor. Så jag skulle vara ensam hos en jävla fosterfamilj i tre veckor.

- Justin! Jag kommer vara helt ensam i tre veckor.

Justin nickade.

- Jag vet, men du nu har vi ett större problem här.

Jag nickade och höll med honom. Jag skulle trots allt flytta imorgon.

När vi kom hem gav Justin mig en varm kram.

- Lova att vi träffats innan då åker imorgon och ring mig så fort så vet vilka du ska bo hos.

Jag nickade och sprang in.

Mamma och Pappa satt i köket när jag kom in. Framför dem låg det en mapp med några papprer

- Sätt dig Allisonså ska vi gå igenom det här, sa mamma och nikade mot stolen framför dem.

Jag satte mig på stolen och sneglade på papperna. Det fanns några bilder fast klistrade på papperna. Det var ett ungt par med en brunhårig kille och en ljushårig kvinna. De log och såg äckligt perfekta ut.

- Det där är Eric och Teresa, sa pappa och nickade mot bilden. Jag svarade inte utan tittade på bilden. De var unga ungefär vid 25-30 årsåldern.

-De bor i Austell.Det ligger ungefär 10 mil härifrån, sa pappa.

Austell? Den lilla staden en timme härifrån som det bodde 7000 invånare. Skulle jag på i en byhåla?

- Va fan.... Ska jag bo på landet? Frågade jag.

Mamma nickade och log.

- Allison, vi tror att det är för ditt bästa. I Austell finns det inte lika mycket fester och sånt som här. Det kan bli skönt för dig att komma ut på landet. Där finns det hästar och skogar. Du tycker det är kul att vandra i skogen va? Att tälta och sådant trevligt. Eric kan säkert ta ut dig på en campingtur.

Jag skrattade kaxigt.

- Mamma... Jag tyckte det var kul att tälta när jag var 10. Jag vägrar att åka dit! Jag stannar här.

-Har du med allt nu?

Jag vaknade upp ur dagdrömmen och såg mig omkring. Mina två väskor och min handdväska. Allt var med.

Jag nickade och tog den ena väskan. Den andra hade pappa redan under armen och han var redan på väg mot bilen.

Då kom jag på. Jag hade inte träffat Justin förren igår. Jag hade bara ringt honom och berättat om att jag skulle bo en timme bort. Han hade blivit ganska glad över att det var ganska nära, men ändå hade han blivit ganska ledsen. Chaz och Ryan skulle komma i morgon och vi hade bestämt att vi skulle ses i övermorgon. Jag skulle ta bussen in till Atlanta och sedan skulle vi umgås hela dagen.

- Mamma, kan jag bara få springa bort i 10 minuter och säga hej då till en kompis, bad jag mamma.

Mamma nickade och slängde in min väska som jag gett till henne.

- Visst, men skynda dig.

Jag sprang allt vad jag hade mott Justins hus, medans jag sprang ringde jag honom. Han svarade direkt efter några toner.

- Hej Allison!

Jag slutade springa och hämtade andan.

- Jo Justin.. Jag åker nu.. Jag undrar om jag kan säga hej då till dig.

- Ja såklart! Jag kommer ut och möter dig.

Efter någon minut såg jag Justin komma springade mot mig, jag ökade takten och sprang allt vad jag kunde och kastade mig i hans famn.

- Justin!

Vi slutades krama och Justin såg i mina ögon. Jag smälte som vanligt och gav honom en snabb puss på munnen.

- Vi ses snart igen.

- Ja det gör vi.

Sen sprang jag iväg utan att säga något mera.

När jag kom tillbaka satt mamma och pappa i bilen redo att åka. Jag öppnade dörren där bak och satte mig. Sen tog jag upp mobilen och kopplade in hörlurana och satte på Justins låt "Somebody to love" och lutade mig tillbaka medans mamma och pappa pratade om hur roligt jag skulle ha det.

Jag vaknade på morgonen att det knakade på mitt sovrumsdörr. Jag knyde till och öppnade ögonen och gäspade stort.

- Vad? Ropade jag irriterat.

Dörren öppnades och mamma klev in i rummet. Hon såg inte glad ut.

- Varför är det en blodig nål i badrummet och en halvtom vodkaflaska? Frågade hon och jag stelnade till.

Fan att hon hade sett det! Jag glömde plocka undan det igår utan det hade stått framme och hon hade upptäckt det.

- Ehh..,började jag.

Mamma gick fram till sängen och tog ett hårt tag om min arm. Hon stirrade på min mun och jag märkte att hon hade upptäckt piercingen.

- Va är det där?

Jag öppnade munnen och räkte ut tungan för att reta henne.

- Det är en tungpiercing, ser du det inte? Eller är du dum i huvudet? Sa jag kaxigt och reste mig upp ur sängen och knuffade mig förbi henne in i badrummet.

- Allison nu stannar du här och pratar med mig? Skrek mamma men jag struntade i henne utan låste badrumsdörren.

Jag klädde av mig och gick in i duschen och lät vatten rinna över kroppen. Efter fem minuter var jag klar och vred en handduk om mig och gick tillbaka till rummet. Mamma var inte kvar så jag kunde byta om i fred. Jag tog på mig ett par tajta blå jeans med hål i. Sen drog jag på mig vitt enkelt linne över det.

Sedan gick jag tillbaka tillbadrumet och sminkade mig snabbt med lite puder och mascara. Medans jag sminkade mig lät jag plattången värma upp sig och när jag hade sminkat klart mig plattade jag håret i ungefär tio minuter. När jag var klar gick jag ner till köket och öppnade kylskåpet och kollade vad som fanns. Jag tog upp ett paket äppeljucie och hällde upp i ett glas. Sedan brädde jag en macka med ost.

När jag satt och åt på mackan och drack jucien kom mamma och pappa ner och satte sig mittimot mig vid köksbordet.

- Allison, Vi kan inte ha det såhär längre. Började pappa.

Jag tittade på dem utan att säga något.

Mamma fortsatte.

- Jag och pappa har pratat. Vi har bestämt att du ska få på hos en fosterfamilj i tre månader.

Världen stannade. Vaddå fosterfamilj? Ville de inte ha mig här längre? Var jag så jobbig.

- Men..va?

- Du flyttar imorgon faktiskt, sa pappa och tittade allvarligt på mig.

- Fan ta er! skrek jag och sprang upp på rummet. När jag kom upp såg jag att alla mina kläder var ner packade i två stora väskor. De hade packat medans jag duschade. Då kom panniken och jag tog snabbt åt mig min mobil och sprang ner till hallen och hoppade ner i ett par svarta ballerina skor.

- Allison! Vänta låt oss prata med dig! Ropade mamma från köket.

Jag struntade i henne och sprang ut genom dörren.

Jag började springa på trottoaren. Mina andetag blev kraftigare och kraftigare. Vart skulle jag?

Justin, var det första som kom upp i huvudet.

Jag sprang i fem minuter tills jag kom fram till hans stora hus. Jag ringde på dörren massa gånger tills den öppnade. Det var en kort brunhårig kvinna. Bara efter någon sekund visste jag vem det var. Pattie, Justins mamma. Hon tittade på mig från topp till tå.

- Hej...Jag är...

Hon log och tog min hand och skakade den.

- Allison, jag vet. Justin har pratat massor om dig. Jag är Pattie, Justins mamma.

Jag skakade tillbaka Patties hand och kände mig helt varm av hennes trevlighet. Pattie tog in mig till hallen och sedan ropade hon upp för trappan.

- Justin du har besök!

Bara efter någon sekund kom Justin nerspringades från trappan.

- Allison! Ropade han glatt och log. När han kom ner kramade han om mig.

- Vad gör du här? Frågade han.

Jag rykte på axlarna.

- Eh... Fick lust bara, sa jag nervöst.

Justin skrattade.

- Jag går ut och går en stund. Ring om det är något, förklarade Pattie och kramade om Justin och sen mig. Sen gick hon ut genom dörren.

Jag och Justin stod och tittade på varandra en stund innan han gav mig en till kram. Sedan tog han min hand och vi gick upp till hans rum. Vi satte oss på hans soffa.

- Du Justin, började jag sakta.

Justin tittade på mig med sina vackra ögon.

Jag tog ett djupt andetag.

- Jag flyttar imorgon. Mamma och pappa orkar inte med mig mera.

Justins tittade på mig chockat.

- Vad menar du?

- Mamma och pappa orkar inte med mig mera för jag är så jobbig. Jag flytttar till en fosterfamilj imorgon. Jag ska på hos dem i tre månader.

Justin var tyst i några sekunder.

- Va... Vart bor de då?

Jag suckade.

- Jag vet ingenting Justin... Ingenting..

Jag tysnade och kunde bara höra våra andetag. Sedan log jag försiktigt, Justin log tillbaka och jag kände hur det pirrade i magen.

- Förlåt Justin för att jag slog dig.

Justin skrattade tyst.

- Det gör inget gumman.

Jag log och smekte honom på kinden. Han log större men sedan slocknades hans leende.

- Du.. Jag vill verkligen inte att du röker.

Jag slutade le och nickade sakta.

- Jag vet..

Justin tog upp cigarettpaketet och la det i min hand. Sedan tittade han på papperskorgen.

- Släng det och säg "Jag Allison ska aldrig mera röka"

Jag suckade.

- Justin.., började jag

- Gör det.

Jag suckade igen och reste mig upp och började gå mot papperskorgen, när jag kom fram tittade jag en sista gång på paketet.

- Jag Allison ska aldrig mera röka, sa jag bestämt och jag kände hur Justin log i bakrunden.

När jag kom tillbaka till sängen så kramade Justin om mig.

- Bra gumman.

- Tack, sa jag tyst men jag visste att jag inte skulle kunna sluta. Det skulle bli för jobbigt att sluta, och så kan Justn inte bara komma och bestämma att jag ska sluta.

Efter någon timme så sa Justin att han nog var tvungen att gå, vi gick ner till min hall och jag satte mig på trappan medans jag tittade på när Justin knöt på sig sina lila supras. När han var klar kramade han om mig.

- Vi hörs, ha det bra.

Jag nickade och Justin gick ut genom dörren.

Sedan gick jag upp på mitt rum och tittade ut genom fönstret och såg Justin köra iväg med sin Range Rover. Sen tog jag upp mobilen och kollade på klockan, 21.00. Jag såg också att jag hade fått ett sms från Hanna.

Jag suckade och orkade inte svara henne istället tog jag och ringde henne. Hon svarade på direkten.

- Hej!

- Hej, okej nu ska jag berätta allt.

- Mm kör på! sa Hanna glatt

- Jo du minns på den festen? När jag var as full och.....

Efter 10 minuter hade jag berättat allt för Hanna. Hon hade blivit ganska chockad men ändå väldigt glad för min skull för hon visste att jag var ett stort fan av Justin. Efter vi hade pratat hade jag lagt mig på sängen och somnade direkt. Jag hade en ganska stor klump efter ljugit för Justin, jag skulle inte kunna sluta röka.

Orden liar, liar, liar ekade i huvudet.

---

- Chaz och Ryan! Förklarade Justin glatt.

Jag visste sedan länge att Chaz och Ryan var Justins bästa vänner som bodde i Stratford, som log i Justins hemland Kanada. När han flyttade från Kanada till här i Atlanta hade han tvingats flytta ifrån dem.

- Justin! Så kul för dig! Sa jag.

Justin log stort och jag såg på hela honom att han riktigt lös upp att få träffa sina vänner.

- Allison, Jag vill gärna att du träffar Ryan och Chaz och jag tror att de gärna vill träffa dig.

- Justin.. Vet ens Chaz och Ryan om mig? Har du berättat om mig för dem?

Justin rodnade och kollade ner i marken.

- Ja det har jag faktiskt, jag har pratat väldigt mycket om dig för dem.

- Åh Justin så gullig du är! Sa jag och gav honom en varm kram.

Senare under eftermiddagen satt jag och Justin mest i mitt rum och pratade om allt möjligt. Allt från hur hans liv var innan han blev känd.

- Vänta bara 5 minuter. Jag ska på toa, sa jag och reste mig upp ur sängen som vi satt och pratade på.

Jag gick ut till badrummet och låste dörren.

Jag satt ensam på Allisons säng i hennes rum. Jag vred på huvudet och tittade mig omkring i hennes rum, det var ganska litet och väldigt stökigt men ändå mysigt. Vid skrivbordet var en skrivbordlåda halvöppen. Under vårat samtal hade hon inte berättat så mycket om sig själv utan undvek för det mesta mina frågor som hanlade om hennes privatliv. Kunde jag inte titta runt i hennes rum för se om jag kunde lära känna henne lite bättre. Som i MTV's program "Room Raiders" Nyfikiheten tog över mig när jag reste mig upp och började gå mot lådan. Jag kände mig som en agent när jag lyfte upp några papper med massa klotter på. Jag tog upp ett av papprerna. Det var matteuppgifter. Längst ner på pappret stod det " I hate this shit.." Jag la ner pappret i lådan och stelnade plötsligt till. Är det där vad jag tror?

Ett cigarettpaket...

Jag tog upp paketet och gick sakta till sängen. Jag satt och tittade på det och försökte hålla tårarna inne.

Jag torkade händerna på en handduk och öppnade sedan dörren och gick tillbaka till mitt sovrum. Jag av tanken att där inne var Justin. När jag kom in satt Justin på samma plats på sängen som han hade suttit på förrut, men han såg inte alls lika glad ut och i handen hade han något. Jag såg inte riktigt vad det var men jag kunde ana.

- Vad är det där? Frågade jag nervöst. Justin tittade upp från sina händer. Hans ögon var röda.

Då såg jag det.

Mitt Marlboropaket. Jag stelnade till, o sen tog ilskan över.

- Justin va fan! Du kan inte rota i mina saker! skrek jag och försökte ta cigarettpaketet ifrån hans hand, men han höll emot och vägrade släppa det.

- Släpp det! Det är mitt!

Justin släppte inte utan knuffade bort mig och la ner paketet i fickan.

- Vad i helvete gör du? skrek jag ännu högre och närmade mig Justin. Han stirrade på mig med arga ögon.

- Va fan gör du då? Skrek han tillbaka.

Jag närmade mig honom och böjde mig ner och smällde till Justin allt vad jag kunde med handflatan.

Justin skrek inte, fast han hade ett stort rött märke på vänstra kinden av min handflata. Han gjorde inte ifrån sig ett ända ljud utan satt kvar som ingenting hänt.

- Vad..? Frågade jag tyst och väntade på att Justin skulle säga något. Efter några långsamma sekunder öppnade han munnen.

- Allison.. Vet du ens vad du gör? Vet du ens vad som händer med din kropp när du röker?

Jag suckade.

- Ja Justin. Självklart vet jag det för under hela mitt liv har folk sagt vad som händer om man röker, men vet du vad? Jag bryr mig inte ett skit.

Justin tittade på mig med stora ögon.

- Jag bryr mig om dig.

Lovar att bättra mig!!!!

Igår var jag och såg Never Say Never och den var så himla bra!

Justin såg verkligen irriterad ut. I hans panna var det en bekymrad rynka.

- Vad fan gör DU här? svarade jag honom kaxigt.

Justin stirrade på mig med en förvånad blick och kliade sig fundersamt i håret. Sedan vände han på klacken och gick in till mitt sovrum och stängde av den höga musiken som dunkade. Sen kom han tillbaka till badrummet och tittadade på oss med en allvarlig min.

- Så äntligen kan man höra vad man tänker. Nu får ni allt förklara er vad i helvete ni håller på med.

Jag gapade stort. Hur vågar han! Han kan fan inte komma hit och tro att han bestämer över oss.

- Stick Justin.

Justin såg då min tungpiercing. Han gick fram till mig och tog tag i mig.

- Allison. Vad har du gjort?

Hanna började då gapflabba åt Justin. Hon la sig ner på golvet och skrattade en stund tils hon slutade. Hon tog då upp flaskan och tog en stor klunk. När hon svalt började hon skratta igen. Justin och jag stirrade på henne.

- Du.. Jag tror att det är bäst att du går hem. Jag vill prata med Allison, sa Justin till Hanna.

Hanna reste sig upp och rykte på axlarna.

- Visst visst, orka vara här med dig, äckelbög, sa hon och stack iväg.

Justin suckade och tog min hand och kramade om den. Jag suckade.

- Justin...

Han svarade inte utan tog min hand och ledde mig ut till mitt sovrum. Han satte sig på min säng och jag satte mig bredvid honom.

- Allison. Förlåt. Att jag bara kom hit utan att säga något. Jag borde tänkt mig för.

Jag flinade.

- Det gör inget. Det är bara roligt att du är här nu, sa jag och smekte hans kind. Justin rös till och jag visste att han gillade det.

Justin kramade om mig och jag andades in hans härliga doft.

- Du stinker vodka, sa han tyst. Jag skrattade till och pussade hans kind.

- I know... mums!

Justin slutade krama mig och tittade in i mina ögon.

- Öppna munnen, sa han tyst. Jag löd honom och öppnade munnen. Han tittade noga på min piercing med en rynkad panna.

- Jag gillar den inte... Gjorde Hanna den eller? Jag nickade och log.

Jag skrattade.

- Ja hon gjorde den, men Justin jag älskar den så jag bryr mig inte riktigt vad du tycker.

Justin nickade

- Okej... men du något roligare.... Om tre dagar kommer...

Förlåt för dålig upptadering! Men jag har inte riktigt orkat och hunnit med att skriva! Ni har också varit dåliga på kommentera. Hehehe

Nu ska det skrivas!