Me+You - Kapitel 20

Justin var tyst i några sekunder.
- Va... Vart bor de då?
Jag suckade.
- Jag vet ingenting Justin... Ingenting..




Då kände jag några tårar sakta rinna ner för mina kinder. Fort torkade jag bort det så Justin inte skulle kunna se något, men det var försent för han hade redan sett det.
- Men Allison..., sa han och gav mig en varm kram.
Jag höll hårt om honom och ville aldrig släppa honom. Hans famn var så himla varm och hans lukt som jag riktigt älskade. Justin smekte min rygg.
- Ibland känns det som verkligen ingen älskar mig, som alla stör sig på mig, mumlade jag i Justins öra.
Han slutade smeka min rygg och slutade krama mig, men han höll hårt i mina händer och tittade rakt i mina ögon.
- Allison. Säg aldrig så. Okej?....och....Jag älskar dig.
Älskar mig? Sa nyss Justin Bieber att han älskar mig? Jag stirrade med öpen munn rakt mot Justin.
Justin smekte mina handflator och tittade mig rakt i ögonen. Hans blick fick mig att smälta och hjärtat slog dubbla slag.
- Allison.. Jag känner dig inte så mycket och jag har bara träffat dig några gånger, men jag gillar dig. Du är inte som alla andra. Du är annorlunda. När jag ser dig så pirrar det i hela kroppen och jag vill bara krama ihjäl dig.
Världen stannade när Justin hade sitt lilla "tal" om mig. Jag tittade ner i händerna och då började tårarna rinna igen. Då kastade jag mig öve Justin och gav honom världens kram.
- Justin.. Jag gillar dig ockå, viskade jag tyst i hans öra.
Plötsligt viberade det i fickan. Jag slutade krama Justin och fiskade upp mobilen. Det stod mamma på displayen.
- Hallå, svarade jag.
- Nu kommer du hem. Allison.
- Visst visst...,sa jag och la på.
Justin kollade och jag förklarade att jag var tvungen att gå hem. Justin sa att han kunde följa mig hem och jag tyckte att det var rart av honom. Vi tog på oss våra skor och började sakta gå. Det var tomt på gatan men ändå hade Justin tagit på sig en svart keps och ett par solglasögon, för om någon eller några skulle komma.
Medans vi gick på gatan tog Justin tog i min hand och höll i den när vi gick i den varma sommardagen.
- Allison. Du måste göra mig en tjänst och fråga dina föräldrar vart din fosterfamilj ska bo.
Jag nickade och svalde en jobbig klump som kommit upp i halsen. Då stannade jag på trottoaren. Justin stannade också och tittade på mig.
- Justin! Tänk om de kommer på jätte långt bort! I en annan stad?
- Jag vet Allison, jag vet. Men jag lovar att hälsa på dig jätteofta tills min turne börjar igen..
Hans turne?
- Vaddå din turne?När börjar den?
Justin bet sig i läppen och såg plötsligt lite deppig ut.
- Om två veckor.
Då kändes det som en stor sten från rymden kom ner och landade över hela mig. Jag skulle bara kunna få träffa Justin några antal gånger innan hans turne började igen. Skolan skulle börja om 5 veckor. Så jag skulle vara ensam hos en jävla fosterfamilj i tre veckor.
- Justin! Jag kommer vara helt ensam i tre veckor.
Justin nickade.
- Jag vet, men du nu har vi ett större problem här.
Jag nickade och höll med honom. Jag skulle trots allt flytta imorgon.
När vi kom hem gav Justin mig en varm kram.
- Lova att vi träffats innan då åker imorgon och ring mig så fort så vet vilka du ska bo hos.
Jag nickade och sprang in.
Mamma och Pappa satt i köket när jag kom in. Framför dem låg det en mapp med några papprer
- Sätt dig Allisonså ska vi gå igenom det här, sa mamma och nikade mot stolen framför dem.
Jag satte mig på stolen och sneglade på papperna. Det fanns några bilder fast klistrade på papperna. Det var ett ungt par med en brunhårig kille och en ljushårig kvinna. De log och såg äckligt perfekta ut.
- Det där är Eric och Teresa, sa pappa och nickade mot bilden. Jag svarade inte utan tittade på bilden. De var unga ungefär vid 25-30 årsåldern.
-De bor i Austell.Det ligger ungefär 10 mil härifrån, sa pappa.
Austell? Den lilla staden en timme härifrån som det bodde 7000 invånare. Skulle jag på i en byhåla?
- Va fan.... Ska jag bo på landet? Frågade jag.
Mamma nickade och log.
- Allison, vi tror att det är för ditt bästa. I Austell finns det inte lika mycket fester och sånt som här. Det kan bli skönt för dig att komma ut på landet. Där finns det hästar och skogar. Du tycker det är kul att vandra i skogen va? Att tälta och sådant trevligt. Eric kan säkert ta ut dig på en campingtur.
Jag skrattade kaxigt.
- Mamma... Jag tyckte det var kul att tälta när jag var 10. Jag vägrar att åka dit! Jag stannar här.
10 timmar senare..

-Har du med allt nu?
Jag vaknade upp ur dagdrömmen och såg mig omkring. Mina två väskor och min handdväska. Allt var med.
Jag nickade och tog den ena väskan. Den andra hade pappa redan under armen och han var redan på väg mot bilen.
Då kom jag på. Jag hade inte träffat Justin förren igår. Jag hade bara ringt honom och berättat om att jag skulle bo en timme bort. Han hade blivit ganska glad över att det var ganska nära, men ändå hade han blivit ganska ledsen. Chaz och Ryan skulle komma i morgon och vi hade bestämt att vi skulle ses i övermorgon. Jag skulle ta bussen in till Atlanta och sedan skulle vi umgås hela dagen.
- Mamma, kan jag bara få springa bort i 10 minuter och säga hej då till en kompis, bad jag mamma.
Mamma nickade och slängde in min väska som jag gett till henne.
- Visst, men skynda dig.
Jag sprang allt vad jag hade mott Justins hus, medans jag sprang ringde jag honom. Han svarade direkt efter några toner.
- Hej Allison!
Jag slutade springa och hämtade andan.
- Jo Justin.. Jag åker nu.. Jag undrar om jag kan säga hej då till dig.
- Ja såklart! Jag kommer ut och möter dig.
Efter någon minut såg jag Justin komma springade mot mig, jag ökade takten och sprang allt vad jag kunde och kastade mig i hans famn.
- Justin!
Vi slutades krama och Justin såg i mina ögon. Jag smälte som vanligt och gav honom en snabb puss på munnen.
- Vi ses snart igen.
- Ja det gör vi.
Sen sprang jag iväg utan att säga något mera.
När jag kom tillbaka satt mamma och pappa i bilen redo att åka. Jag öppnade dörren där bak och satte mig. Sen tog jag upp mobilen och kopplade in hörlurana och satte på Justins låt "Somebody to love" och lutade mig tillbaka medans mamma och pappa pratade om hur roligt jag skulle ha det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0