Jag vaknade på morgonen att det knakade på mitt sovrumsdörr. Jag knyde till och öppnade ögonen och gäspade stort.

- Vad? Ropade jag irriterat.

Dörren öppnades och mamma klev in i rummet. Hon såg inte glad ut.

- Varför är det en blodig nål i badrummet och en halvtom vodkaflaska? Frågade hon och jag stelnade till.

Fan att hon hade sett det! Jag glömde plocka undan det igår utan det hade stått framme och hon hade upptäckt det.

- Ehh..,började jag.

Mamma gick fram till sängen och tog ett hårt tag om min arm. Hon stirrade på min mun och jag märkte att hon hade upptäckt piercingen.

- Va är det där?

Jag öppnade munnen och räkte ut tungan för att reta henne.

- Det är en tungpiercing, ser du det inte? Eller är du dum i huvudet? Sa jag kaxigt och reste mig upp ur sängen och knuffade mig förbi henne in i badrummet.

- Allison nu stannar du här och pratar med mig? Skrek mamma men jag struntade i henne utan låste badrumsdörren.

Jag klädde av mig och gick in i duschen och lät vatten rinna över kroppen. Efter fem minuter var jag klar och vred en handduk om mig och gick tillbaka till rummet. Mamma var inte kvar så jag kunde byta om i fred. Jag tog på mig ett par tajta blå jeans med hål i. Sen drog jag på mig vitt enkelt linne över det.

Sedan gick jag tillbaka tillbadrumet och sminkade mig snabbt med lite puder och mascara. Medans jag sminkade mig lät jag plattången värma upp sig och när jag hade sminkat klart mig plattade jag håret i ungefär tio minuter. När jag var klar gick jag ner till köket och öppnade kylskåpet och kollade vad som fanns. Jag tog upp ett paket äppeljucie och hällde upp i ett glas. Sedan brädde jag en macka med ost.

När jag satt och åt på mackan och drack jucien kom mamma och pappa ner och satte sig mittimot mig vid köksbordet.

- Allison, Vi kan inte ha det såhär längre. Började pappa.

Jag tittade på dem utan att säga något.

Mamma fortsatte.

- Jag och pappa har pratat. Vi har bestämt att du ska få på hos en fosterfamilj i tre månader.

Världen stannade. Vaddå fosterfamilj? Ville de inte ha mig här längre? Var jag så jobbig.

- Men..va?

- Du flyttar imorgon faktiskt, sa pappa och tittade allvarligt på mig.

- Fan ta er! skrek jag och sprang upp på rummet. När jag kom upp såg jag att alla mina kläder var ner packade i två stora väskor. De hade packat medans jag duschade. Då kom panniken och jag tog snabbt åt mig min mobil och sprang ner till hallen och hoppade ner i ett par svarta ballerina skor.

- Allison! Vänta låt oss prata med dig! Ropade mamma från köket.

Jag struntade i henne och sprang ut genom dörren.

Jag började springa på trottoaren. Mina andetag blev kraftigare och kraftigare. Vart skulle jag?

Justin, var det första som kom upp i huvudet.

Jag sprang i fem minuter tills jag kom fram till hans stora hus. Jag ringde på dörren massa gånger tills den öppnade. Det var en kort brunhårig kvinna. Bara efter någon sekund visste jag vem det var. Pattie, Justins mamma. Hon tittade på mig från topp till tå.

- Hej...Jag är...

Hon log och tog min hand och skakade den.

- Allison, jag vet. Justin har pratat massor om dig. Jag är Pattie, Justins mamma.

Jag skakade tillbaka Patties hand och kände mig helt varm av hennes trevlighet. Pattie tog in mig till hallen och sedan ropade hon upp för trappan.

- Justin du har besök!

Bara efter någon sekund kom Justin nerspringades från trappan.

- Allison! Ropade han glatt och log. När han kom ner kramade han om mig.

- Vad gör du här? Frågade han.

Jag rykte på axlarna.

- Eh... Fick lust bara, sa jag nervöst.

Justin skrattade.

- Jag går ut och går en stund. Ring om det är något, förklarade Pattie och kramade om Justin och sen mig. Sen gick hon ut genom dörren.

Jag och Justin stod och tittade på varandra en stund innan han gav mig en till kram. Sedan tog han min hand och vi gick upp till hans rum. Vi satte oss på hans soffa.

- Du Justin, började jag sakta.

Justin tittade på mig med sina vackra ögon.

Jag tog ett djupt andetag.

- Jag flyttar imorgon. Mamma och pappa orkar inte med mig mera.

Justins tittade på mig chockat.

- Vad menar du?

- Mamma och pappa orkar inte med mig mera för jag är så jobbig. Jag flytttar till en fosterfamilj imorgon. Jag ska på hos dem i tre månader.

Justin var tyst i några sekunder.

- Va... Vart bor de då?

Jag suckade.

- Jag vet ingenting Justin... Ingenting..