Me+You - Kapitel 37

Allt började sakta försvinna. Justins slag mot dörren och smärtan som uppstod när Will fortsatte och fortsatte sparka mig hårt. Det blev svart framför ögonen och plötsligt var allt borta. Var jag död? Jag visste att jag var någonstans eftersom jag fortfarande kunde tänka, men jag kunde inte se någonting förrutom detta mörker och min kropp kunde jag inte känna. Jag försökte ta ett djupt andetag för att se om jag kunde skrika men det gick inte. Rösten var som borta och det var som jag inte hade någon mun.
Justin! Vad hände egentligen? Plötsligt blev allt varmt och sedan blev det iskallt. Men jag frös inte och jag svettades inte.
"Allison, hör du mig? Du måste höra mig. Snälla vakna.
Sakta men stilla hörde jag omgivningen runt mig. Någons andetag nära mitt ansikte och i bakrunden kunde jag höra någonslags maskin.
Jag öppnade försiktigt ögonlocken och det första jag såg var Justins ansikte. Han blundade och jag kunde se på hans sammanflättande händer att han bad.
"Justin" Viskade jag och jag hörde att min röst var väldigt hes. Justin öppnade ögonlocken och tittade på mig. Jag tittade tillbaka på honom och såg att han hade en blåtira runt ena ögot.
"Allison!" Utbrast Justin och kramade om mig. Jag kramade försikitgt tillbaka honom och såg mig runt i rummet.
Vita väggar, vita gardiner och en sjukhus säng. Jag, iklädd i en vit pappersklänning och i armen hade jag en nål som ledde upp till en ställning. Jag förstod genast att det var dropp och gjorde en äcklad min.
"Hur..? Vad har hänt Justin"? Frågade jag honom försiktigt. Justin ställde sig upp och gick runt ett varv och kliade sig bekymrat i håret.
"Du minns ej?" Jag nickade och Justin satte sig på stolen igen och tog mina händer och höll dem hårt.
"Du minns att vi gick till Will för hämta dina grejer? Eller hur?" Jag nickade och mindes hus jag hade gått nervös upp för trappan.
"Sen ja...Slog han dig och låste in dig i badrummet....." Minnerna hur han hade sparkat mig blixtrade till framför ögonen på mig.
"Sen sparkade jag igen dörren och ja...." Sa Justin och pekade på sitt blåa öga. Jag spärrade upp ögonen och tittade chokat på honom.
"Slog Will dig?! Vad hände sen? Vart är han nu?" Utbrast jag. Justin suckade och förklarade att han hade slått tillbaka Will och sedan burit upp mig och sprunigt iväg medans Will hade däckat på golvet. Han hade däckat pga av allkoholen och inte av att Justin hade slagit honom. Han befann sig nu på en tillnyktrings cell hos polisen.
Sen hade en läkare kommit in i rummet och de var glada över att jag hade vaknat upp. De förklarade att jag hade fått en lätt hjärnskakning och sedan var det bara några blåmärken på kroppen. Jag hade haft tur. Läkaren tog mätte mitt blodtryck på mig och frågade en enkel fråga medans han tittade på mig.
"Hur mår du?" Löd hans fråga.
Jag kände efter. Helt ärligt måde jag hur dåligt som helst. Huvuet snörrade och jag måde väldigt illa och jag var hur trött som helst.
"Kasst." Svarade jag ärligt läkaren som nickade.
"Det beror på hjärnskakningen." När du kom in var du medvetslös, men vi var tvungen att väcka dig pågrundav att vi skulle rönka din hjärna. Då var du dock inte dig själv kan man säga." Jag såg hur Justin log i bakrunden och jag kunde bara tänka mig själv som halvtmedvetslös.
"Men du ska ligga på övervakning med dropp under natten och morgondagens morgon och sen får du åka hem på kvällen.
"Hur mycket är klockan" Undrade jag.
" Halv två på kvällen." Sa Justin som hade precis tagit upp sin mobil för att smsa någon. Precis i detta tillfälle kom Pattie inspringades i rummet. Hon såg väldigt nyvaken ut med ruffsigt hår och iklädd i mjukisbyxor. Hon kramade om Justin hårt och länge. Det fick mig att få en klump i magen. Min mamma och pappa brydde sig inte om mig.
"Åh Justin...Jag var så orolig när du ringde mig...Stackars gubben.." Sa hon och smekte honom över blåtiran. Justin rodnade till och sedan vände Pattie sig till mig och gav mig en varmkram.
"Allison...Jag tycker verkligen synd om dig...Du kunde ju dött" Sa hon och smekte mig på kinden. Jag log försiktigt och sedan kände jag hur allt blev svart igen och sedan försvann jag i sömnensvärld.
NÅGRA TIMMAR SENARE

"Men mamma vad ska vi göra? Hon kan ju inte åka tillbaka till Austell igen och jag kan inte lämna henne igen" Hörde man Justin säga.
Jag öppnade inte ögonlocken. Denna konversation ville jag bara höra, så jag låtsades att sova.
"Justin jag vet att du inte vill det men du ska faktiskt på turne om några dagar." Sa Pattie. Justin stönade till och jag hörde hur han klev runt i rummet.
"Jag vet mamma...Men du, Allison följer med" Sa han bestämt. Jag rykte till och försökte hålla ner munngiporna så det skulle se ut som jag sov. För egentligen ville jag bara le.
"Ja det kan hon ju göra."
Då började jag sträcka på mig själv och gäspade. Sakta öppnade jag ögonlocken och såg Justin stå och le stort åt mig. Jag log tillbaka satte mig upp i sängen.
"Äntligen är du vaken" Sa Justin och satte sig bredvid mig. Så nära så jag kunde höra hans andetag.
"Jo.......Allison. Började Justin. Vill du följa med på min turne?" Frågade han.
Jag log nu så stort jag kunde och tittade på honom och kastade mig i hans famn.
"Ja! Ja! Ja! Ja! Får jag det? Du är underbar Justin!?" Utbrast jag i ren gläjde. Justin skrattade till.
2 DAGAR SENARE

Vi gick hand i hand på trottoaren och njöt av höstens härliga färger. Alla löv i olika färger och den tystheten som var omkring oss. I morgon skulle vi åka ut på Justins turne. Först skulle vi åka till Los Angeles och vara där i några dagar innan vi drog vidare till New York. Turnen skulle vara i en månad och under dena tid skulle Justin ha konsert i 20 olika städer i både Usa och Kanada.
"Är du redo inför imorgon?" Undrade Justin och jag tänkte på mina väskor som stod i Justins hall. Jag var redo så det skrek om det.
"Självklart, är du det då?" Justin nickade och log ett litet gulligt leende.
"Los Angeles here we come!" Skrattade Justin, men jag skrattade inte utan stannade på trottoaren och stirrade rakt fram. Justin tysnade och kollade på mig.
"Vad är det All?" Viskade han. Han fick inte ett svar från mig utan han tittade åt det hållet jag kollade mot.
Mitt hem. Eller hem och hem. Det var det huset jag hade bott i tills några månader sedan. Huset jag hade växt upp i. Huset där jag både hade skrattat och gråttit.
"Kom vi går.. Jag vet att du inte vill vara här" Sa Justin och drog åt mig min hand. Men jag drog tillbaka den och började gå mot huset bestämt. Jag ville prata allvar med min egna mamma och pappa. Det som brukade vara de som gjorde det. Men det var då.

Kommentarer
Postat av: Sara

love it, meeer

2011-09-06 @ 15:50:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0