---

När jag ätit klart, så gick jag tillbaka till sovrummet och la mig ner på den obäddade sängen och tittade rakt upp mot det vitmålade taket och fokuserade mig på det. Här och var fanns det fläckar och ojämheter. Tillslut så somnade jag av uttråkighet.

"Allison. Vakna." Hörde jag en röst säga samtidigt den ruskade om mig. Jag öppnade ögonen och såg Will stå framför mig. Hans blick såg stressad ut.

"Vad?" Frågade jag med en trött röst.

"Jo, Jag får besök om fem minuter...Och du behöver lämna lägenheten för några timmar" Förklarade Will.

"Ja, visst.....Låt mig bara fixa mig iordning" Sa jag och reste mig upp för att plocka fram kläder ur väskan som fortfarande låg oupppakad på golvet.

"Nej nej nej! Det hinner du inte! Du måste gå nu! De kan komma närsomhelst!" Sa Will med en hög röst och började chasa ut mig.

Jag tittade ner på mina kläder. Mjukisbyxor och en vit t-shirt.

"Kan jag inte bara få ta en tröja?" Frågade jag honom men han svarade inte. Plötsligt stod jag utanför ytterdörren.  Han hade slängt ut mig för att han skulle få besök. Jag kände ifickan och tur nog hade jag fått med mig mobilen. Jag började gå ner för trapporna. När jag nästan kommit ner mötte jag fyra tjejer i Wills ålder. Alla skrattade och var väldigt fnittriga och alla fyra var väldigt oanständigt kläda med korta kjolar och tajta linnen.

"Nu jävlar ska det festas!" Skrattade en av tjejerna.

Jag kollade på tjejerna när de gått förbi mig och fortsatte upp för trapporna. Sedan började jag lufsa ner igen och direkt när jag kom ut kände jag den kalla vinden isa mot mina bara armar. Jaha vad skulle man nu göra ute i flera timmar?

Jag började gå in mot centrum där jag kanske kunde hitta på något roligt. Det blåste och träden böjde sig ner och några gula och oranga löv föll sakta mot marken. Det var mitten av september nu.

Jag kände mig väldigt bar i min t-shirt och försökte se om det fanns någon ställe där jag kunde gå in. Jag kikade och såg ett litet mysigt Café tjugo meter framför mig, jag ökade takten och såg på skylten som hängde övanför dörren till Cafét att stället hette Cadé Dali. När jag kom in genom dörren kände jag direkt hur mycket varmare det var här inne än där ute. Jag slog mig ner vid ett bord och vilade.

"Ursäkta? Ska du köpa någon eller inte"? För om du inte ska äta något måste du gå" Här inne kan du inte sitta, som en hemlös"

Jag vaknade upp och såg en kvinna i 40årsåldern stirra på mig. Hon såg lite iriterad ut när hon tilltalade mig.

"Förlåt..."mumlade jag och gick ur ur Cafét. Där ute var det ännu kallare än vad det hade varit innan. Jag rös till och började gå mot en park som låg bara någon minut bort. När jag kom till parken var det tomt med människor och jag satte mig på en bänk och suckade. Varför var det alltid så himla jobbigt i mitt liv? Varför hade jag inte ett ordentligt liv?

Jag behövde någon.

Synd nog fanns det ingen för mig här i livet. Mamma och pappa hade ju lämnat bort mig och Eric och Teresa gillade jag inte ens och mina vänner hade jag tappat kontakten med och Will hade slängt ut mig för några jävla tjejer!?

Det fanns ingen som brydde sig om mig.

Jag tittade upp från marken med tårarna i ögonen och försökte hålla inne gråten, men jag kunde inte göra något. Tårarana forsade för fullt nerför kinderna.

"Justin....Jag behöver dig..."