Me+You - Kapitel 36

"Allison" Ropade jag och hon ställde sig upp och började springa mot mig. När vi möttes så kastade hon sig i min famn och jag kramade henne så hårt jag kunde och andades in denna underbara doft.
Då kände jag hur genomblött och kall hon var.
"Åh, du är ju alldeles genomblött!" Uttbrast jag och tog hennes hand och gick mot bilen. Jag log att hon höll kvar min hand och inte drog tillbaka den.
Jag satte mig i bilen och Allison satte sig bredvid mig. Vi vände oss mott varandra och log stort.
"Hej förresten" Sa Allison och jag kände hur en värme spred sig i hela kroppen


"Men gud du är alldeles genomblött" Uttbrast Justin alldeles förskräckt. Jag fnissade till och sneglade ner på den genomblöta t-shirten som klibbade sig fast på kroppen. Det var inte den skönaste känslan om jag fick säga det själv.
Men allt var bra. Ingenting kändes jobbigt. För jag satt här bredvid Justin som fick mig att må bra och le så mycket jag bara kunde och vara mig själv för första gången på länge kändes det som.
"Så....Vad händer nu?" Frågade Justin mig försiktigt. Jag tittade på honom. "Jag klarar inte av att vara kvar i Austell här längre Justin"
Justin tittade medidande på mig.
"Du kan bo hos mig tills vi kommer på något..Dock ska jag ut på turne om några dagar" Sa han och såg sorgsen ut.
Jag nickade och förstod honom. Han behövde åka ut på sin turne och stötta alla sina fans och göra det han älskar.
"Men den kommer bara vara i fem veckor så det är inte så långt tid" Sa han och jag kunde skymta ett litet leende.
Jag nickade och log också.
"Men du...Vill du hämta dina grejer hos han...Will?" Undrade han. Jag nickade. "Självklart. Dock har han några tjejer där nu men vi kan nog hämta dem ändå. Jag bryr mig inte om honom längre"
Justin nickade och började köra åt det hållet jag förklarade.
När vi var framme vid Wills lägenhet körde Justin in på parkeringen och sedan gick vi ut ur bilen. Nervös började jag bli medans vi gick upp för trapporna.
"Det kommer att bli bra" Sa Justin och jag förstod att man kunde se att jag var nervös. När vi kom till Wills dörr så öppnade jag försiktigt den och klev in. Där inne kunde man höra stön och fniss och jag förstod direkt vad de höll på med. Tur nog kom stönen inte från sovrummet utan från vardagsrumet. För i sovrummet hade jag alla mina grejer. Justin gjorde en äcklad min medans vi smög in till sovrummet.
Där inne var det stökigt som vanligt. Alla mina grejer var slängda under sängen så tjejerna ej skulle se att det bodde en tjej här.
Jag tog upp alla mina grejer och slängde ner dem i väskan fort. Då hörde jag plötsligt Justins låt U smile. Jag ryckte till och kollade panikslaget på Justin som chockad tog upp sin mobil ur fickan och började trycka på den.
Då slutade stönen från vardagsrummet.
"Vad var det?" Hörde jag en tjejröst.
" Jag vet inte...." Hörde jag Will säga. Fast jag visste att han visste.
Efter någon minut hörde steg närma sig sovrummet och jag tittade på Justin panikslaget och han kollade tillbaka på mig med ren skräck.
Plötsligt stod Will i dörröppningen till sovrummet. Han hade på sig ett par svarta jeans och bar överkropp. Han stirrade på mig med en ilsken blick, samtidigt var blicken väldigt sluddrig. Full.
"Vad i helvete! Horrunge! Fattade du inte att du ej fick komma hit!?!" Skrek han åt mig och närmade sig mig och tog ett rejält tag om min t-shirt och tryckte upp mig mot väggen.
"Will vad håller du på med?" Hörde man tjerna säga, som ni kommit in i sovrummet, fullt påklädda var de.
Will svarade inte utan gav mig ett knytslag rakt mot kinden. Då hörde jag Justin skrika ibakrunden.
"Släpp henne för fan!" Will hoppade till av att höra en killröst han mycket väl kände igen. Han släppte mig och vände sig om och såg Justin.
"Justin Bieber?" Skrattade han åt honom. Tjejerna såg också mycket rädda ut nu, men de gjorde inget utan stod chockade i dörröppningen och såg på dramat som utspelade sig framför ögonen på dem
Justin sa inget utan stirrade på Will.
"Stick härifrån jävla bög! Jag ska prata lite med Allison i enrum" Sa Will och tog ett hårt tag om min arm och drog iväg mig mot badrummet. Jag försökte göra motstånd och dra mig ifrån honom men jag lyckades för han var alldeles för stark.
"Justin!" Skrek jag till Justin och Justin försökte dra i min arm men då var jag redan inne i badrummet med Will och dörren hade Will snabbt låst.
Will tog ett hårt tag min mina armar och tryckte mig upp mot väggen och spottade mig rakt i ansiktet.
"Jävla äckel!" Skrek han åt mig rakt upp i ansiktet.
Utanför dörren hörde jag hur Justin skrek och bankade allt vad han kunde. Då gav Will mig ett hårt slag i magen och jag skrek till och gled ner längs vägen ner på det smutsiga golvet. Will började sparka på mig och jag fortsatte skrika.
Allt började sakta försvinna. Justins slag mot dörren och smärtan som uppstod när Will fortsatte och fortsatte sparka mig hårt. Det blev svart framför ögonen och plötsligt var allt borta. Var jag död? Jag visste att jag var någonstans eftersom jag fortfarande kunde tänka, men jag kunde inte se någonting förrutom detta mörker och min kropp kunde jag inte känna. Jag försökte ta ett djupt andetag för att se om jag kunde skrika men det gick inte. Rösten var som borta och det var som jag inte hade någon mun.
Justin! Vad hände egentligen? Plötsligt blev allt varmt och sedan blev det iskallt. Men jag frös inte och jag svettades inte.
"Allison, hör du mig? Du måste höra mig. Snälla vakna.

Me+You - Kapitel 35

Jag behövde någon.
Synd nog fanns det ingen för mig här i livet. Mamma och pappa hade ju lämnat bort mig och Eric och Teresa gillade jag inte ens och mina vänner hade jag tappat kontakten med och Will hade slängt ut mig för några jävla tjejer!?
Det fanns ingen som brydde sig om mig.
Jag tittade upp från marken med tårarna i ögonen och försökte hålla inne gråten, men jag kunde inte göra något. Tårarana forsade för fullt nerför kinderna.
"Justin....Jag behöver dig..."




Tumblr_loadu1rft91ql3lnno1_400_large


Tumblr_lqn41zp2ut1qgdzzlo1_400_large
JUSTIN PERSPEKTIV

Det var mörkt ute och jag låg i min säng och hade sjukt tråkigt. Det ända jag tänkte på vad Allison. Hur mycket jag älskade henne och hur mycket jag ville ha henne här vid min sida. Känna hennes mjuka läppar mot mina och höra hennes andetag. Jag sneglade mot mobilen som låg snett ovanför mig, på maddrasen. Inget. Inget sms eller missat samtal. Ingenting. Hon var som borta och det gjorde ont inom mig att hon snart skulle glömma mig.
Jag skulle däremot aldrig glömma hennes ansikte.
Turnen skulle vara slut om 5 veckor men jag hade fått fyra dagar ledigt för att vila upp mig efter allt detta slit.
Visst det var bland det roligaste som fanns. Att så på scenen och göra det man älskar, men man blev så trött.
ALLISONS PERSPEKTIV
Jag fick pannik där jag satt på bänken och nu storgrät högt. Snoret rann ner för nästan och mascaran var förmodligen utsmetad i hela ansiktet.
Jag tog sakta upp mobilen ur fickan och kollade på skärmen i några sekunder innan jag gick in till kontaker och bläddrade ner till hans nummer. Jag tittade på nummret i några sekunder innan jag klickade på "ring" Jag tog sakta mobilen mot örat och tog en djupt andetag.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag orkar inte mer. Vad är det för mening med detta egentligen? Att inte få vara med tjejen jag älskar. Allt suger just nu och det gjorde så fruktansvärt ont.
"U smile I smile""
Jag rykte till då jag hörde min egna ringsignal. Jag kastade över mobilen och tryckte på den gröna luren knappen innan jag såg vem som ringde.
"Jag vet inte varför vi tappade kontakten...Men när det hände var det som jag dog... Allt är helt förstört i mitt liv!"
Jag rös till då jag hörde rösten jag älskade.
Allison.
Jag hoppade genast ur sängen och ner på golvet där jag gick fram och tillbaka i någon sekund innan jag verkligen fattade att det var hon.
"Allison? Vad har hänt?" "Behöver du hjälp, för om du behöver det kommer jag genast."
Jag log stort nu medans jag kände hjärtat dunka förfullt.
"Jag behöver dig." Du är den ända som finns för mig" Viskade Allison i luren. Jag tog genast på mig en tjocktröja över t-shirten som jag hade och började gå ner för trappan.
"Jag kommer. Jag är påväg nu."
"Tack...Jag går till stationen"
Vi la på och jagdrog på mig skorna och sprang ut till bilen och körde fort iväg.
ALLISONS PERSPEKTIV
Jag började gå mot stationen som låg ungefär en halvtimme bort, jag fick gå försikigt så att mina svarta converse inte skulle bli helt förstörda. Medans jag gick sakta så tänkte jag på om detta egentligen var rätt? Att jag ringde Justin och sa att jag behöver honom? Han hade väl flickvän eller var han och Jasmine tillsammans. Snart så skulle jag få svar på detta.
Det hade börjat bli riktigt mörkt nu och det hade dessutom börjat regna så den vita t-shirten hade saktat börja bli genomskynlig och smart nog hade jag en svart bh under. Smart Allison, verkligen skitsmart av dig.
Jag skakade så kall jag var och orkade verkligen inte mera. Kunde inte Justin vara här nu? Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett smsa av honom
Är där om 15 min, håll ut.
Jag log och såg att jag snart var framme vid stationen där han skulle hämta upp mig. När jag kom dit satte mig på en bänk och såg mig omkring. Det var helt dött här i denna lilla stad mitt ute i ingenstans. Jag log över tanken att jag snart skulle sitta i en varm bil på väg härifrån.
Då kände jag hur mobilen viberade i fickan. Med en smide rörelse drog jag upp den och såg chockat att jag fått ett sms från Will, jag öppnade det och läste.
Du är så jävla äcklig. Vill aldrig mer se dig.

Jag gapade och tänkte att han måste vara så jävla full med de dära jävla tjejerna. Jag hatade honom. Han var så jobbig. Sen la jag ner mobilen tilbaka i fickan och suckade högt.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag svängde in på en liten mindre väg mot Austell och kollade på en skylt där där det var ett tåg, stationen. Det fanns nästan inga gatulampor här ute. Jag saktade ner när jag såg stationen och började titta ut genom fönstret efter jag skulle så henne. Då såg jag henne sitta på en bänk, med handen framför ögonen eftersom jag bländade henne med bilenslampor. Jag stängde av motorn och öppnade bildörren och gick fort ut och sprang mot henne mot bänken.
"Allison" Ropade jag och hon ställde sig upp och började springa mot mig. När vi möttes så kastade hon sig i min famn och jag kramade henne så hårt jag kunde och andades in denna underbara doft.
Då kände jag hur genomblött och kall hon var.
"Åh, du är ju alldeles genomblött!" Uttbrast jag och tog hennes hand och gick mot bilen. Jag log att hon höll kvar min hand och inte drog tillbaka den.
Jag satte mig i bilen och Allison satte sig bredvid mig. Vi vände oss mott varandra och log stort.
"Hej förresten" Sa Allison och jag kände hur en värme spred sig i hela kroppen

Me+You - Kapitel 34

Will suckade ännu en gång och jag gjorde en grimas mot honom och han såg genast irreterad ut.
"Vad?" Frågade han surt. Jag rykte på axlarna.
"Bara lite äckligt att du sitter och gäspar utan att hålla för munnen"
Han såg nu lite surare ut och lutade sig på stolen med ryggen så att stolen planade.
"Det är min lägenhet. Jag kan göra vad jag vill här." Sa han kaxigt.
"Ja...Men du behöver inte betee dig som en apa." Sa jag tillbaka.
"Det är du som är gäst här. Så du kanske kan lära dig att vara lite tacksam" Sa han och reste sig upp och gick ut från köket.
Jag suckade och fortsatte att äta på mackan, och efter någon minut hörde jag hur ytterdörren smäldes igen.



Tumblr_lqe8u9guas1qli3wfo1_500_large

När jag ätit klart, så gick jag tillbaka till sovrummet och la mig ner på den obäddade sängen och tittade rakt upp mot det vitmålade taket och fokuserade mig på det. Här och var fanns det fläckar och ojämheter. Tillslut så somnade jag av uttråkighet.
FEM TIMMAR SENARE
"Allison. Vakna." Hörde jag en röst säga samtidigt den ruskade om mig. Jag öppnade ögonen och såg Will stå framför mig. Hans blick såg stressad ut.
"Vad?" Frågade jag med en trött röst.
"Jo, Jag får besök om fem minuter...Och du behöver lämna lägenheten för några timmar" Förklarade Will.
"Ja, visst.....Låt mig bara fixa mig iordning" Sa jag och reste mig upp för att plocka fram kläder ur väskan som fortfarande låg oupppakad på golvet.
"Nej nej nej! Det hinner du inte! Du måste gå nu! De kan komma närsomhelst!" Sa Will med en hög röst och började chasa ut mig.
Jag tittade ner på mina kläder. Mjukisbyxor och en vit t-shirt.
"Kan jag inte bara få ta en tröja?" Frågade jag honom men han svarade inte. Plötsligt stod jag utanför ytterdörren.  Han hade slängt ut mig för att han skulle få besök. Jag kände ifickan och tur nog hade jag fått med mig mobilen. Jag började gå ner för trapporna. När jag nästan kommit ner mötte jag fyra tjejer i Wills ålder. Alla skrattade och var väldigt fnittriga och alla fyra var väldigt oanständigt kläda med korta kjolar och tajta linnen.
"Nu jävlar ska det festas!" Skrattade en av tjejerna.
Jag kollade på tjejerna när de gått förbi mig och fortsatte upp för trapporna. Sedan började jag lufsa ner igen och direkt när jag kom ut kände jag den kalla vinden isa mot mina bara armar. Jaha vad skulle man nu göra ute i flera timmar?
Jag började gå in mot centrum där jag kanske kunde hitta på något roligt. Det blåste och träden böjde sig ner och några gula och oranga löv föll sakta mot marken. Det var mitten av september nu.
Jag kände mig väldigt bar i min t-shirt och försökte se om det fanns någon ställe där jag kunde gå in. Jag kikade och såg ett litet mysigt Café tjugo meter framför mig, jag ökade takten och såg på skylten som hängde övanför dörren till Cafét att stället hette Cadé Dali. När jag kom in genom dörren kände jag direkt hur mycket varmare det var här inne än där ute. Jag slog mig ner vid ett bord och vilade.
"Ursäkta? Ska du köpa någon eller inte"? För om du inte ska äta något måste du gå" Här inne kan du inte sitta, som en hemlös"
Jag vaknade upp och såg en kvinna i 40årsåldern stirra på mig. Hon såg lite iriterad ut när hon tilltalade mig.
"Förlåt..."mumlade jag och gick ur ur Cafét. Där ute var det ännu kallare än vad det hade varit innan. Jag rös till och började gå mot en park som låg bara någon minut bort. När jag kom till parken var det tomt med människor och jag satte mig på en bänk och suckade. Varför var det alltid så himla jobbigt i mitt liv? Varför hade jag inte ett ordentligt liv?
Jag behövde någon.
Synd nog fanns det ingen för mig här i livet. Mamma och pappa hade ju lämnat bort mig och Eric och Teresa gillade jag inte ens och mina vänner hade jag tappat kontakten med och Will hade slängt ut mig för några jävla tjejer!?
Det fanns ingen som brydde sig om mig.
Jag tittade upp från marken med tårarna i ögonen och försökte hålla inne gråten, men jag kunde inte göra något. Tårarana forsade för fullt nerför kinderna.
"Justin....Jag behöver dig..."

Me+You - Kapitel 33

ALLISONS PERSPEKTIV

Igen pep mobilen. Snälla kan de inte låta mig vara och sluta smsa mig hela tiden. Jag tog upp mobilen för att öppna meddelandet och läsa det snabbt.
Denna gången såg jag att det inte var från Teresa eller Eric, det stod Justin<3 på displaynen.
Jag andades till häftigt och öppnade smset och läste. Sedan klickade jag in ett svar till Justin.
JUSTINS PERSPEKTIV

Bara efter någon sekund fick jag svar. Jag tog ett djupt andetag och läste smset.




301460-12-1313492389162_large


5929233047_84244ddaa7_z_large



HUR I HELVETE KAN DU BARA SKRIVA NÅGOT SÅNT NU?
Jo det är okej. Har flyttat in hos en kille som heter Will, pallade ej Teresa och Eric längre.
Men va fan Justin?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på hennes sms, men jag svarade iallafal.
Jag vet inte riktigt. Jag bara undrar hur du har det? Är du sur?

Bara efter någon minut fick jag svar från henne.
Ja. Och du kan ge väl försöka lista ut varför? Idiot.
Jag suckade och la undan mobilen och försökte lista ut varför hon var sur på mig? Visst hade vi slutat och smsa och så när det blev stressigt med allt om turnen och så gjorde Jasmine allt värre genom att kyssa mig.
Jag suckade och tänka på hur jag skulle få tjejen jag älskar.
ALLISONS PERSPEKTIV

När jag vaknade på morgon klev jag upp och drog på mig rena underkläder och ett par blåa mjukisbyxor och en vit-tshirt. Jag orkade inte ta på mig något finare eftersom vad var meningen med det?
Will låg fortfarande och sov så jag bestämde mig för att gå ut till köket och ta något att äta. I köket var det fullt av gårdagens ölburkar som låg slängda på köksbordet. Jag tog fram en plastpåse som var under diskon och la ner alla ölburkar i påsen. Sedan la jag undan påsen i garderoben i hallen och gick tillbaka till köket där jag öppnade kylskåpet.
Två flaskor öl, en två liters flaska cola och ett halv tomt smörpaket och en burk nutella och ett paket yougurt och burkar med matrester. Jag tog ut smörpaketet och nutellan och öpnnade sedan skafferiet där jag tog fram en macka .
Medans jag bredde mackan tänkte jag på gårkvällen då jag hade smsat Justin. Var det fel av mig att bli sådära sur eller var det rätt? Han kanske ville ta upp kontakten igen? Eller vad ville han egentligen?
Plötsligt kom Will ut i köket och satte sig mittmot mig och gäspade.
"Godmorgon" Sa han när han slutat gäspa. Jag nickade åt honom och svalde.
"Godmorgon"
1 vecka senare.
Detta började bli så tråkigt! Teresa och Eric hade ringt mig några gånger och frågat mig vart jag var och jag hade svarat varje gång att jag var hos en kompis och behövde vara där ett tag för att tänka och att jag kommer hem snart. Jag märkte att de började bli lite oroliga för de ringde ungefär två gånger per dag nu, de senaste dagarna.
Will är mest borta på dagarna och jobbar. Ibland på kvällen går han ut till krogen, han vill inte ha med mig dit för att han vill inte att sina kompisar ska tro något. På kvällen när han kommer hem så brukar han vara ganska full så då är det bäst att hålla undan sig.
Orkar jag det här mer?
Will suckade ännu en gång och jag gjorde en grimas mot honom och han såg genast irreterad ut.
"Vad?" Frågade han surt. Jag rykte på axlarna.
"Bara lite äckligt att du sitter och gäspar utan att hålla för munnen"
Han såg nu lite surare ut och lutade sig på stolen med ryggen så att stolen planade.
"Det är min lägenhet. Jag kan göra vad jag vill här." Sa han kaxigt.
"Ja...Men du behöver inte betee dig som en apa." Sa jag tillbaka.
"Det är du som är gäst här. Så du kanske kan lära dig att vara lite tacksam" Sa han och reste sig upp och gick ut från köket.
Jag suckade och fortsatte att äta på mackan, och efter någon minut hörde jag hur ytterdörren smäldes igen.

Ont i nacken

Har haft sjukt ont i nacken pga av jag har suttit vid datorn för mycket. Så därför har jag inte skrivit så mycket för jag har tagit en paus från datorn. Imorgon kommer två långa kapitel.

Me+You - Kapitel 32

"Vänta. Vi måste ju fira att du flyttat in!" Sa han och ställde sig upp och öppnade den lila kylen och tog fram två ölburkar. Han viftade med dem mot mig och blinkade med ena ögat. Jag skrattade åt honom medans han satt sig ner på stolen igen och gav mig en av ölburkarna som jag öppnade.
"Så du är alltså 16 år" Sa han och log
"Yes" Sa jag och nickade och tog en slurk av ölen.
"Lamkött" Sa han och blinkade med ena ögat och jag skrattade.
När vi druckit upp våran öl bestämde vi oss för att kolla på en film. Will hade dock ingen tv så vi fick kolla på hans Laptop. Vi satte in dvdskivan, i datorn och lutade oss tillbaka i sängen och kollade på filmen.





wwwooo stor bild
Allison vart är du egentligen?
Dislpayen lös och jag tryckte ner textmeddelandet utan att svara. Jag hade fått tre sms från Teresa och nu fick jag mitt fjärde från Eric. Trots att jag hade fått totallt sju sms hade jag inte svarat på ett ända. Jag orkade inte och brydde mig inte. Varför ska de få reda på att jag var här? Vad skulle det göra allt bättre.
Jag vände mig om i sängen och kollade på klockan på mobilen innan jag låste den. Halv fyra på morgonen var den. Jag hade inte sovit så många timmar eftersom att det var för trångt i Wills säng och dessutom så snarkade han högtljugt. Det var också ganska kallt eftersom vi delade täcke. Den kala vinden isade mot min nakna kropp.
Innan hade jag och Will haft sex med varandra. Vi både hade blivit ganska berusade eftersom vi hade druckit lite mera efter ölen.
Nu ringde telefonen men jag tryckte snabbt på den röda luren och slängde sedan ner telefonen försiktigt på golvet och blundade och somnade.
JUSTINS PERSPEKTIV

Jag kunde verkligen inte sova hur mycket jag än försökte. Det gick bara inte. Jag räknade får, vände mig och blundade så hårt jag kunde.
Jag låg och tänkte på allt möjligt. På den dagen då Jasmine hade kysst mig helt plötsligt i bilen. Hur skulle egentligen Allison reagera när hon såg bilderna som låg ute på internet? Hon skulle förmodligen tro att jag gillade Jasmine, och det gjorde jag ju inte. Jag gillade bara Jasmine som en vän, inte mera.
Den jag gillade var ju Allison och nu vågade jag inte kontakta henne för att det har gått för lång tid sedan vi pratade med varandra. Hon var säkert sur på grund av det. Och nu var hon nog ännu surare för att hon säkert trodde att jag var tillsammans med Jasmine.
Jag ville inte kyssa henne. Det var Jasmine som hade lutat sig fram och kysst mig. Jag hade försagt att dra mig tillbaka men då var det redan försent. En jävla turist hade tagit kort på oss. Jag suckade och dunkade ivägen för att få ut ilskan, men jag lyckades inte.
Mobilen låg framför mig och jag tog upp den och kollade på displayen efter något sms eller missat samtal från Allison. Skulle jag smsa henne. Vad skulle jag då skriva?
Jag öppnade ett nytt sms och började skriva.
Hej Allison? Hur är det? Jag saknar dig!

Jag tog genast bort texten när jag läste hur löjligt det såg ut.
Längesedan vi hördes av? Är allt ok?

Hej hur mår du?

Hej Allison! Vad gör du?

Hej Allison! Hur är allt? Det var länge sedan vi hördes av. Jag saknar dig.

Jag tog ett djupt andetag och skickade iväg meddelandet.
ALLISONS PERSPEKTIV

Igen pep mobilen. Snälla kan de inte låta mig vara och sluta smsa mig hela tiden. Jag tog upp mobilen för att öppna meddelandet och läsa det snabbt.
Denna gången såg jag att det inte var från Teresa eller Eric, det stod Justin<3 på displaynen.
Jag andades till häftigt och öppnade smset och läste. Sedan klickade jag in ett svar till Justin.
JUSTINS PERSPEKTIV

Bara efter någon sekund fick jag svar. Jag tog ett djupt andetag och läste smset.



GLAD :D

Åh vad roligt med mera läsare! och vad glad jag blev när http://beautifulbieber.blogg.se länkade mig och skrev att hon gilalr min novell :D
Nu ska jag skriva på nästa kapitel :D Kommentera gärna vad ni vill ska hända :D?

Kommentar

Emma:
Helt fucking awesome!!!:) jag har ca 140 läsare per dag, om du vill kan jag länka dig??;) jag har nämningen också en novell blogg;)

Åh gärna! Det skulle vara jättesnällt verkligen! Jag har ca 5 läsare varje dag och jag gör typ vad som helst för att få mera :P



Me+You - Kapitel 31

10 minuter senare parkerade en gammal BMW framför bänken och jag såg genom fönstret att Will satt på förarplatsen.
Jag log och reste mig upp och la in väskan i bagageutrummet och gick sedan fram och satte mig bredvid Will och gav honom en snabbkram innan jag satte på mig bältet.
"Tack" Sa jag och log.
Will log tillbaka

Tumblr_lpb6otbabj1r0l4ulo1_400_large
Tumblr_lfxgrjxezd1qet1c3o1_500_large
"Så dina föräldrar sparkar ut dig? Och skickar dig till denna håla där du får bo hos två främlingar som är jätte präcktiga?" Sa Will, och sammanfattade det jag precis berättat för honom medans han körde mig till hans hem.
"Precis! Bra sammanfattat." Sa jag och klappade honom på kinden.
"Man tackar, man tackar" Skrattade Will.
Efter någon minut körde Will upp på en parkering, parkerade bilen skickligt och öppnade sedan dörren och klev ut. Jag öppnade också min dörr och klev ut på gatan. Framför mig låg ett lägenhets område. Will börjde gå mot en lägenhet och jag tog min väska och följde efter honom. Vi kom in i ett trapphus och klev in i hissen. Will höll upp dörren för mig och klev sedan in.
"Vånning sex" Förklarade han för mig och jag tryckte på knappen där en sexa fanns på. Jag noterade att det fanns totallt tio våningar i lägenheten. Jag och Will småpratade lite medans hissen åkte uppåt till våning sex, när vi kom fram så plingade hissen till och Will öppnade dörren.
"Så där, här bor jag" Sa han och pekade på en dörr. Jag nickade och han tog fram sin nyckel ur jeansfickan och öppnade dörren.
När vi kom in så såg jag mig omkring i hans lägenhet. Det var en liten lägenhet. Inte så mysig eller fräsh men den räckte.
Det fanns ett kök med ett litet kylskåp och en liten spis och micero. Det fanns ingen diskmaskin vilket bidrog till att det fanns en massa smutsdisk i diskhon.
"Jag orkar inte riktigt diska. Ursäkta.." Skrattade Will när jag såg de smutsiga tallrikarna och glasen.
Jag fnisade till och följde med Will på resten av rundturen av lägenheten.
Han hade också ett sovrum där det stod en obäddad dubbelsäng med småskitiga lakan.
"Ursäkta igen" Sa Will och kastade en menade blick mot sängen. Jag skrattade åter igen och sedan visade Will mig en liten toalett med blått smutsigt kakel.
"Så vad vill du hitta på"? Undrade Will när vi satt vid köksbordet och småpratade. Jag ryckte på axlarna för jag hade ingen anning vad vi kunde göra. Då såg man hur Will lös upp.
"Vänta. Vi måste ju fira att du flyttat in!" Sa han och ställde sig upp och öppnade den lila kylen och tog fram två ölburkar. Han viftade med dem mot mig och blinkade med ena ögat. Jag skrattade åt honom medans han satt sig ner på stolen igen och gav mig en av ölburkarna som jag öppnade.
"Så du är alltså 16 år" Sa han och log
"Yes" Sa jag och nickade och tog en slurk av ölen.
"Lamkött" Sa han och blinkade med ena ögat och jag skrattade.
När vi druckit upp våran öl bestämde vi oss för att kolla på en film. Will hade dock ingen tv så vi fick kolla på hans Laptop. Vi satte in dvdskivan, i datorn och lutade oss tillbaka i sängen och kollade på filmen.

Me+You - Kapitel 30

När jag kom ut från affären gick jag till närmaste parkbänk. Jag satte mig ner och öppnade paketet med irviga händer och tog fram en ciggaret och tände den med vana händer med hjälp av tändaren. Ciggareten glöde och jag tog en djupt andetag och satte läpparna mot ciggareten. Direkt blev jag lugn av nikotinet.
Åh älskade ciggaret.
Jag försökte faktiskt sluta, för att Justin ville så gärna det. Men nu när han hade totallt slutat skriva till mig och skaffat en flickvän så bestämde jag mig för att skita i mitt rökförbud och göra som jag ville igen. Jag hatade honom.


83995859_largeTumblr_l9g96i1ood1qbv4sdo1_500_large
"Är det ledigt här?" Frågade en röst.
Jag tittade upp och såg killen i kassan. Denna gången kunde jag kolla in honom ordentligt. Han hade brunt kort hår och blåa ögon.
Jag tittade på platsen bredvid mig, som var tom.
"Visst. Slå dig ner bara" Sa jag och fimpade ciggen.
Killen satte sig bredvid mig och sträckte på bena och suckade.
"Äntligen ledig över helgen! Vad heter du förresten?" Undrade han.
"Allison" Svarade jag "Själv då?"
Killen log.
"Will"
Jag och Will satt och pratade en stund. Jag fick reda på att han var 22 år och han fick reda på att jag var 16.
"Säg bara till om du vill att jag ska köpa ut åt dig" Sa Will och blinkade med ena ögot.
"Åh kan du? Fan vad schysst Will" Tjöt jag och kramade om honom. Det var ganska svårt att få tag på alkohol här i Austell.
Will skrattade och klappade mig på ryggen.
"Men du Allison. Jag måste nog dra nu" Förklarade Will och reste sig upp från bänken.
"Vänta! Kan jag få ditt nummer!"
"Självklart" Sa Will och vi bytte nummer med varandra.
Will kramade om mig en sista gång innan han gick iväg. Jag tittade på honom när han gick på trottoaren. Sedan bestämde jag mig att också börja gå hem. En halvtimme senare öppnade jag ytterdörren. Teresa satt på trappan och tittade oroligt på mig när jag kom in.
"Vart har du varit"? "Du har varit borta i flera timmar och du sa aldrig något när du gick"
Jag skrattade försiktigt åt hennes oroliga min.
"Chilla. Jag tog bara en promenad"
"Jag vill bara att du säger till när du försvinner sådär"
"Du är inte min mamma"
Teresa stelnade till och man såg på henne att hon blev nervös.
"Jo. Ja...Jag vet..Men..Jag har..Ann..Aannsvar för dig" Stammade hon.
" Och förresten hatar jag att bo här!" Skrek jag och sprang upp på mitt rum och smällde igen rummet. Kvar i hallen lämnade jag en rädd och chockad Teresa.
Det ekade i mitt huvud. Varför var jag tvungen och bo här? Varför ville inte mamma och pappa ha kvar mig mera hemma? Förresten brydde jag mig inte om dem. De var sjuka i huvudet. Jag brydde mig inte om någon! Alla hatar mig och jag hatar alla!
Då slog det mig.
Varför måste jag vara kvar här?
Jag slet upp väska som låg under sängen och sedan kastade jag ner alla kläder som hängde i garderoben. Sedan gick jag till badrummet. Slet åt mig min nesssär och kastade den sedan ner i väskan.
När jag slängt ner alla mina saker i väskan öppnade jag dörren till balkongen. Det var inte så långt ner, så jag kunde faktiskt slänga ner väskan, utan att den gick sönder. När jag slängt ner väskan klättrade jag försiktigt ner för strupröret.
När jag kom ner tog jag väskan och sprang allt vad jag kunde. Sprang för livet tills jag kommit tillbaka till bänken där jag och Will suttit någon timme innan.
Will, slog det mig! Will!
Jag slet upp mobilen ur fickan och klickade mig fram till kontakt menyn och ringde Will. Bara efter någon sekund svarade han.
"Will"
"Hej. Kan jag bo hos dig?"
Will skrattade chockat.
" Ehh va?" Frågade han förvånat.
"Kan jag bo hos dig" Upprepade jag mig.
"Eh....Okej?" Sa han förvånat.
Jag log och trumade försiktigt på väskan som stod framför mig.
"Bra. Vart bor du?"
"Vart är du? Jag kan hämta dig" Sa Will och jag hörde hur han reste sig upp.
"Där vi senast sågs. På Bänken" Förklarade jag och Will sa att han var på väg.
10 minuter senare parkerade en gammal BMW framför bänken och jag såg genom fönstret att Will satt på förarplatsen.
Jag log och reste mig upp och la in väskan i bagageutrummet och gick sedan fram och satte mig bredvid Will och gav honom en snabbkram innan jag satte på mig bältet.
"Tack" Sa jag och log.
Will log tillbaka

RSS 2.0