Me+You - Kapitel 35

Jag behövde någon.
Synd nog fanns det ingen för mig här i livet. Mamma och pappa hade ju lämnat bort mig och Eric och Teresa gillade jag inte ens och mina vänner hade jag tappat kontakten med och Will hade slängt ut mig för några jävla tjejer!?
Det fanns ingen som brydde sig om mig.
Jag tittade upp från marken med tårarna i ögonen och försökte hålla inne gråten, men jag kunde inte göra något. Tårarana forsade för fullt nerför kinderna.
"Justin....Jag behöver dig..."




Tumblr_loadu1rft91ql3lnno1_400_large


Tumblr_lqn41zp2ut1qgdzzlo1_400_large
JUSTIN PERSPEKTIV

Det var mörkt ute och jag låg i min säng och hade sjukt tråkigt. Det ända jag tänkte på vad Allison. Hur mycket jag älskade henne och hur mycket jag ville ha henne här vid min sida. Känna hennes mjuka läppar mot mina och höra hennes andetag. Jag sneglade mot mobilen som låg snett ovanför mig, på maddrasen. Inget. Inget sms eller missat samtal. Ingenting. Hon var som borta och det gjorde ont inom mig att hon snart skulle glömma mig.
Jag skulle däremot aldrig glömma hennes ansikte.
Turnen skulle vara slut om 5 veckor men jag hade fått fyra dagar ledigt för att vila upp mig efter allt detta slit.
Visst det var bland det roligaste som fanns. Att så på scenen och göra det man älskar, men man blev så trött.
ALLISONS PERSPEKTIV
Jag fick pannik där jag satt på bänken och nu storgrät högt. Snoret rann ner för nästan och mascaran var förmodligen utsmetad i hela ansiktet.
Jag tog sakta upp mobilen ur fickan och kollade på skärmen i några sekunder innan jag gick in till kontaker och bläddrade ner till hans nummer. Jag tittade på nummret i några sekunder innan jag klickade på "ring" Jag tog sakta mobilen mot örat och tog en djupt andetag.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag orkar inte mer. Vad är det för mening med detta egentligen? Att inte få vara med tjejen jag älskar. Allt suger just nu och det gjorde så fruktansvärt ont.
"U smile I smile""
Jag rykte till då jag hörde min egna ringsignal. Jag kastade över mobilen och tryckte på den gröna luren knappen innan jag såg vem som ringde.
"Jag vet inte varför vi tappade kontakten...Men när det hände var det som jag dog... Allt är helt förstört i mitt liv!"
Jag rös till då jag hörde rösten jag älskade.
Allison.
Jag hoppade genast ur sängen och ner på golvet där jag gick fram och tillbaka i någon sekund innan jag verkligen fattade att det var hon.
"Allison? Vad har hänt?" "Behöver du hjälp, för om du behöver det kommer jag genast."
Jag log stort nu medans jag kände hjärtat dunka förfullt.
"Jag behöver dig." Du är den ända som finns för mig" Viskade Allison i luren. Jag tog genast på mig en tjocktröja över t-shirten som jag hade och började gå ner för trappan.
"Jag kommer. Jag är påväg nu."
"Tack...Jag går till stationen"
Vi la på och jagdrog på mig skorna och sprang ut till bilen och körde fort iväg.
ALLISONS PERSPEKTIV
Jag började gå mot stationen som låg ungefär en halvtimme bort, jag fick gå försikigt så att mina svarta converse inte skulle bli helt förstörda. Medans jag gick sakta så tänkte jag på om detta egentligen var rätt? Att jag ringde Justin och sa att jag behöver honom? Han hade väl flickvän eller var han och Jasmine tillsammans. Snart så skulle jag få svar på detta.
Det hade börjat bli riktigt mörkt nu och det hade dessutom börjat regna så den vita t-shirten hade saktat börja bli genomskynlig och smart nog hade jag en svart bh under. Smart Allison, verkligen skitsmart av dig.
Jag skakade så kall jag var och orkade verkligen inte mera. Kunde inte Justin vara här nu? Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett smsa av honom
Är där om 15 min, håll ut.
Jag log och såg att jag snart var framme vid stationen där han skulle hämta upp mig. När jag kom dit satte mig på en bänk och såg mig omkring. Det var helt dött här i denna lilla stad mitt ute i ingenstans. Jag log över tanken att jag snart skulle sitta i en varm bil på väg härifrån.
Då kände jag hur mobilen viberade i fickan. Med en smide rörelse drog jag upp den och såg chockat att jag fått ett sms från Will, jag öppnade det och läste.
Du är så jävla äcklig. Vill aldrig mer se dig.

Jag gapade och tänkte att han måste vara så jävla full med de dära jävla tjejerna. Jag hatade honom. Han var så jobbig. Sen la jag ner mobilen tilbaka i fickan och suckade högt.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag svängde in på en liten mindre väg mot Austell och kollade på en skylt där där det var ett tåg, stationen. Det fanns nästan inga gatulampor här ute. Jag saktade ner när jag såg stationen och började titta ut genom fönstret efter jag skulle så henne. Då såg jag henne sitta på en bänk, med handen framför ögonen eftersom jag bländade henne med bilenslampor. Jag stängde av motorn och öppnade bildörren och gick fort ut och sprang mot henne mot bänken.
"Allison" Ropade jag och hon ställde sig upp och började springa mot mig. När vi möttes så kastade hon sig i min famn och jag kramade henne så hårt jag kunde och andades in denna underbara doft.
Då kände jag hur genomblött och kall hon var.
"Åh, du är ju alldeles genomblött!" Uttbrast jag och tog hennes hand och gick mot bilen. Jag log att hon höll kvar min hand och inte drog tillbaka den.
Jag satte mig i bilen och Allison satte sig bredvid mig. Vi vände oss mott varandra och log stort.
"Hej förresten" Sa Allison och jag kände hur en värme spred sig i hela kroppen

Kommentarer
Postat av: Emma

Asso så sjukt grymt:D jag älskar dee;) you go girl:) kram emma

2011-08-30 @ 21:09:17
URL: http://beautifulbieber.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0