Jag suckade åter igen och mamma tittade ännu en gång på mig med en besviken minn. Utan för de tunna glasfönstern for vi förbi ett vackert landskap, med stora skogar och långt borta kunde jag se det ljusblå havet.

Visst det var vackert här men mer var det inte. Det fanns liksom inget. Det fanns 7000 invånare och skog.

Jag tog upp mobilen ur fickan och smsade ett sms till Justin.

"Hjälp mig..Åker i bilen mitt i ingenstans"

Sen la jag mobilen åt sidan och lutade mig framåt mot mamma och pappa.

- Varför gör ni såhär?

Mamma vände sin om mot mig och tog min hand men jag drog snabbt tillbaka den.

- Allison. Ditt betende har inte varit okej det senaste året. Du har suppit dig full och skolkat från skolan.

- Ja så dethär är för ditt bästa, instämde pappa.

Jag suckade åter igen och då plingade mobilen till.

" Vi kommer ändå att ses Shawty:)<3"

Jag orkade inte svara utan la ner mobilen i fickan och lutade mig mot det kalla glasfönstret och kollade på den gröna skogen.

- Allison! Titta vad vackra byggnader! Skrek mamma glatt.

Hur kunde hon vara glad?

Jag tittade på de gamla husen. Det fanns verkligen inget nytt i denna staden. Vi åkte förbi ett litet shoppingcentrum som såg ganska nybyggt ut. Tackochlov! Tänkte jag upp pustade ut. Nu kunde jag iallafal ha något att göra!

" Välkommen til Austell! Stod det välkommnade på en skylt. Tack tänkte jag...

Det rann en å genom staden och på några bänkar satt ungdommar och pratade med varandra. Tur nog att det fanns någon i min ålder som jag kunde umgås med.

- Nu ska vi se.. OldVictoriaStreet 65B, mumlade mamma medans hon läste på ett papper. Pappa svängde in på en gata och stannade vid ett hus. Jag tittade noga på huset. Det var ganska litet och vit. Det såg mysigt och välkommnade ut.

- Här är det. Det nya hem, sa pappa och gick ut ur bilen. Jag öppnade dörren och klev ut på gatan.

Huset hade två våningar och på en garage uppfart stod det en gammal röd BMW.

Pappa tog både mina väskor och började gå upp för den lilla trappan upp till huset. Jag tog min handväska över armen och följde med dem. Mamma tittade på mig och log. Jag gav henne en ilsken min.

- Var snäll nu Allison.

Jag muttrade till medans pappa ringde på den lilla dörrknappen. Efter några signaler öppnades dörren och jag såg en blondkvinna med mörkblåa ögon. När hon såg oss log hon ett väldigt stort leende som fick mig att rygga tillbaka.

- Heeeej! Ropade hon glatt.

Mamma och pappa skakade hand med henne och vi klev in i hallen. Det luktade nytt och fräsht. Hallen var liten med välkommade. Det fanns en garderob och en vit fotölj.

- Eric de är här nu!, Ropade kvinnan, eller Teresa som hon egentligen hette. Efter hennes rop till Eric kom en ganska lång man ut från ett rum. Han log glatt åt oss och skakade han med mamma och pappa.

- Hej, Eric.

Jag såg mig omkring i hallen tills jag hörde Teresa säga.

- Och du är Allison ser jag, sa hon och log ännu större än förrut.

Jag nickade och log stelt tillbaka. Då fick jag plötsligt en varm kram av henne. Jag kramade försiktigt tillbaka.

- Du är så välkommen här ska du veta!

-Hehhe..tack.

Sen kramade Eric mig och jag var glad att han inte var lika överdriven som Teresa. Han verkade mer lugn och sansad.

Det blev ett kort farväl till mamma och pappa. Gav dem en kort stel kram och sedan stack dem och lämnade mig oss två främlingar.

Eric och Teresa stod och tittade på mig en stund sedan avbröt Eric den tysta stämmningen.

- Så Allison. Vad sägs om lite fika eller så?

Jag nickade.

-Du kan gå upp till till nya rum medans vi lagar lite fika. Det är upp förtrappan sedan två rum till vänste, förklarade Teresa.

Jag nickade och tog mina två väskor och bar upp dem för trappan. Jag kom till en lång korridor med ungefär 3 rum på varssida. På väggarna hängde det foton. När jag kom till det andra rummet öppnade jag dörren och såg mig omkring.Väggarna var vita och golvet glänste så tvättat det var. I mitten av rummet stod en ganska stor säng bäddade med nya rosa lakan. Det fanns också en söt liten byrå och på golvet låg en vit fluffig matta och i hörnet av rummet fanns  det en liten rosa soffa. Jag la ner väskorna på golvet och sköt ner dem under sängen. Orkade inte packa upp nu. Jag satte mig på sängen och tog upp mobilen ur fickan. Slog Justins nummer. Efter två signaler svarade han.

- Hej.

- Snälla Justin! Jag kommer rutna sönder här! Jag hörde hur Justin skrattade tyst i luren.

- Hur är det? Undrade han.

- Jag har hamnat oss det "perfekta" paret, sa jag och betonde ordet perfekt.

- Hur är de då?

- Jag stör mig redan på dem! Huset är nytt och luktar tvättmedel och Teresa kan inte göra något annat en le och Eric ska vara ståtlig och stolt över sin fru och sitt hem.